Nytt Folkets hus fyllde behovet av möteslokaler i Grängesberg

“I och med arbetareorganisationernas utveckling här vid seklets början, uppstod ett alltmer trängande behov av samlingslokaler för dessa föreningar. Förut hade man varit hänvisad till en på 1890-talet av platsens äldsta fackorganisation, Grängesbergs Gruvarbetareförening, uppförd samlingslokal (Arbetarelokalen i Laritstorp, reds. anm.), men denna visade sig allteftersom nya fackliga, politiska och nykterhetsorganisationer bildades alltför otillräcklig.”

Citatet ovan hämtat från en en historisk redogörelse om bakgrunden och tillkomsten av en Folkets hus-förening i Grängesberg 1906, som 1914 fick ett synbart resultat i och med byggandet av ett större och mer centralt beläget Folkets hus. I egentlig mening var föregångaren Arbetarelokalen också ett Folkets hus, för övrigt det första enligt uppgift, i Dalarna och även ett av de tidigaste i landet.

Historieskrivningen, ej signerad eller daterad, författades förmodligen  av pionjären Karl Johansson (1876-1954), under många år drivande kraft i arbetar- och nykterhetsrörelsen i Grängesberg tillsammans med blivande landshövdingen, riksdagsmannen och ministern, Bernhard Eriksson. 

Med tanke på att historiken nedtecknades när bygget av en utomhusteater pågick i Folkets park kan den på så sätt härledas till år 1942.

För att sätta saker i rörelse mot ett “nytt “ Folkets hus kallade nykteristernas Verdandilogen nr.7 Frihetsfacklan till ett offentligt möte den 25 mars 1906 i en annan av Grängesbergs samlingslokaler, nämligen Ordenshuset, beläget på väster.

På mötet valdes en kommitté, med ledamöter ur olika intresserade organisationer, med uppdrag att förbereda bildandet av en Folkets hus-förening. 

Den 15 juli samma år arrangerade kommittén ett nytt möte i Ordenshuset, då föreningen Folkets hus i Grängesberg slutligen bildades. Ett antal föreningar tecknade sig vid detta tillfälle för andelar i föreningen, nämligen lokalavdelningarna inom Gruvarbetareförbundet, Svenska Järn och Metall, Järnvägsmannaförbundet, Träarbetareförbundet, Grov- och Fabriksarbetareförbundet, Socialistiska ungdomsklubben, logen Frihetsfacklan av N.O.V, logerna Fridsblomman och Malmklockan av I.O.G.T samt den lokala socialdemokratiska kvinnoföreningen. Det totala andelskapitalet uppgick vid starten till 1 400 kronor.

I föreningens första styrelse valdes Bernhard Eriksson, Filip Berg, Oscar Eriksson, Th. Ekholm, J.W Fredholm, August Hjelm, Karl Johansson, K.A Nordmark och Nils Persson.

Under åren som följde handlade det mycket om att införskaffa kapital till markinköp och ett därmed kopplat byggprojekt. Det skedde genom ytterligare andelsteckningar av föreningar och enskilda samt genom arrangerande av utomhusfester och basarer. Tänkbara markområden och husets utformning blev föremål för många möten och diskussioner.

Redan vid föreningens bildande beslöts att köpa en utvald tomt för 2 500 kronor. Den såldes dock eftersom ett bättre alternativ dök upp, i form av ett område ägt av ortens store entreprenör, Emil Holmberg.

Priset på de två tomterna, med ett taxeringsvärde på 6 000 kronor, satte Holmberg till 10 000 kronor. 

För att inte riskera att få Folkets hus inringat av andra byggnationer i området såg sig föreningen mer eller mindre tvingad att köpa ett par angränsande bostadsfastigheter, som med förbättringsarbeten kom att kosta föreningen cirka 35 000 kronor. Dessutom köptes två obebyggda tomter i närområdet, som sedermera avyttrades till konsumtionsföreningen Thor. På den marken byggde Thor det som blev ett mindre varuhus och en föregångare till senare tiders Domus.

I tidningen Dalpilen kunde den 8 juli 1913 följande notis läsas:

“Föreningen Folkets hus i Grängesberg höll extra möte den 29 juni. Därvid antogs det af styrelsen framlagda förslaget till ritning för Folkets hus, utförd af byggnadsarbetaren, Alfr. Tinglöf, medlem af styrelsen. Enligt detta förslag kommer det blifvande Folkets hus att

innehålla tre samlingslokaler, A-salen med cirka 550 sittplatser, B-salen med 125 sittplatser och C-salen med 75 sittplatser. Därjämte ges utrymme för kafélokaler, expeditionsrum, biblioteksrum jämte nödiga ekonomilokaler, förlagda till källarvåningen.” 

24 januari 1914 uppgav Bärgslagsposten att Folkets hus-projektet nått så långt att det var dags att ta in anbud.

“Hugade entreprenörer torde senast den 10 mars d. å under adress Föreningen Folkets hus, Grängesbärg, inlämna förseglade anbud märkta “Byggnadsanbud”.

I en redogörelse över Folkets hus-föreningens årsstämma i Cassels i mars samma år rapporterade Bärgslagsposten att sju anbud mellan 44 900 och 65 000 kronor kommit in och att man beslutat anta det som byggmästare C.A Helldén från Sällnäs lagt. I avtalet framkom att tidplanen var att Folkets hus skulle stå helt klart i augusti 1915

Men redan i december 1914 hade bygget kommit så långt att en högtidlig invigning kunde företas med bara några dagar kvar till julafton. En välförtjänt och efterlängtad julklapp till alla som kämpat hårt för Folkets hus tillkomst.

Bärgslagspostens reporter hann få en lång och detaljerad artikel klar för publicering redan dagen efter invigningsfestligheterna, söndagen den 20 december. Många Grängesbergare ville vara med och tidningen uppskattade antalet besökare till cirka 700. Det måste ha varit både trångt och varmt i lokalerna. 

Åtta personer sökte för övrigt tjänsten som vaktmästare i det nybyggda Folkets hus och av dessa ansågs gruvarbetaren Oskar Heij mest lämpad.

Vid den här tidpunkten hade 18 föreningar och flera privatpersoner gått in med pengar för att finansiera Folkets hus tillkomst. Cirka 25 000 kronor fanns i byggnadskassan men det förslog inte långt då kostnaderna så långt uppgick till 57 000 kronor. Då återstod ändå en hel del arbeten, bland annat på fasaden. 

Men trots att huset var nytt fanns tydligen brister och redan året därpå gjordes en utbyggnad samt en del mindre förändringar och kompletteringar.

De kostnader som föreningen drog på sig för mark- och fastighetsförvärv liksom för bygget kom att tynga densamma under många år.

Dessutom drog en svår eldsvåda en februarinatt 1922 med sig ytterligare kostnader och arbete (se separat artikel).

Det ekonomiska läget för föreningen var ansträngt under många år. I juli 1939 skrev styrelsen till gruvbolaget i förhoppningar om ett lån eller rent av en penninggåva. Det för att finansiera nämnda teaterlokal men också för att klara nödvändiga reparationer av både parkanläggningen och Folkets hus. Totalt beräknades investeringarna uppgå till 90 000 kronor, varav föreningen ansåg sig möjligen kunna klara en tredjedel.

I brevet till bolaget 1939 upplystes att kostnaden för föreningens fastigheter och inventarier då uppgick till 325 000 kronor. Dessutom drogs man med en låneskuld till konsumtionsföreningen Thor på ursprungligen 108 000 kronor, där dock avbetalningar fått den att minska med 32 000 kronor.

Styrelsen konstaterade att man såg sig nödgad att försöka ta ytterligare lån för att finansiera det man bedömde var viktigt att genomföra.

“Våra lånemöjligheter är dock i förhållande till behovet små, då vi icke kunna bjuda säkerhet medelst inteckning i vår på ofri grund varande parkfastighet”, noterades i brevet.

Svaret från bolaget lät sig dröja. Inte förrän 1939 övergått i 1940 kom ett brev undertecknat av disponent C.G Granström. Det var dock med ett innehåll som var synnerligen glädjande för Folkets hus-föreningen.

“Vi har härmed velat meddela Eder, att styrelsen för Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund vid sammanträde den 2 december 1939 beslutat anslå 40 000 kronor såsom bidrag till vissa anläggningsarbeten i Folkets park…..”

Men med penninggåvan följde ett förbehåll, nämligen att bolaget fick granska och godkänna de planerade investeringarna innan pengarna betalades ut.

Med Folkets hus-projektet i hamn fanns nu centralt belägna lokaler som uppfyllde alla de behov som den omfattande fackliga och politiska rörelsen hade i Grängesberg liksom nykterhetslogerna. Här gavs också möjlighet att se teater, revyer och film.

Men Grängesberg saknade en folkpark. Det blev nästa stora uppgift för Folkets hus-föreningen att åtgärda.

År 1920 anlades nämligen Folkets park på ett av Domänverket arrenderat gruvskogsområde på 2,25 hektar. 

Då historiken skrevs i början på 1940-talet hade parken kostat föreningen cirka 100 000 kronor. Då pågick också uppförandet av en utomhusteater på området, vilken tillsammans med en del andra investeringar beräknades till cirka 60 000 kronor.

Text: TORBJÖRN SVENSSON

 

Glöd efter rökning startade nattlig brand

Förmodligen var det rökning i lokalerna kvällen innan som orsakade en förödande brand i Folkets hus natten mellan den 22 och 23 februari 1922. Det blev polisens slutsats efter genomförd utredning och flera förhör.

Dalpilen skrev följande i tidningen den 24 februari:

“Natten till torsdagen utbröt eld i Folkets hus i Grängesberg. Brandkåren, som snart anlände till  platsen, tycktes i början få bukt med elden, men så inträffade den svårigheten, att vattnet, som hämtades från en näraliggande kanal, tog slut, varefter man måste taga vatten från en längre bort belägen vattenbassin. Därunder tog elden åter fart och åstadkom betydande skador i husets inre. Om man undantar den s.k. a-salen, blev den stora byggnadens inre nästan fullständigt ramponerat.”

En lokal polisman blev väckt sent på natten med beskedet om att det brann i Folkets hus. Han klädde sig snabbt och begav sig till brandplatsen.

Trots att han varit igång sedan tidig morgon genomförde polismannen förhör med sju personer samma dag. Bland annat hördes vaktmästaren Viktor Söderlund, som hade sin bostad i källarvåningen i Folkets hus.

Samma tidning återkom ett par veckor senare med uppföljande uppgifter och uppgav att skadorna på byggnaden beräknades kosta upp emot 45 000 kronor att åtgärda. 

Till detta kom skador på inventarier som flygel, scenutrustning, biografmaskineri samt vattenskador i folkbiblioteket.

Enligt uppgift fanns försäkringar till ett belopp av 200 000 kronor. Folkets hus renoverades men byggdes också om och till efter branden.

Text: TORBJÖRN SVENSSON