Badbussen till Kyrkviken
Kyrkviken är en mycket bra och omtyckt badplats vid Norra Hörken cirka tre kilometer väster om Grängesberg. Mina första kontakter med Kyrkviken var med mamma och pappa när jag var liten och vi badade. Sedan blev det litet mera då min Moster och Morbro Elle och Ture byggde en sommarstuga strax bortom Kyrkviken. Morfar hjälpte mycket till med bygget och jag och min kusin Bertil var ofta där.
Föreningen Enighet och Vänskap i Grängesberg anlade på 20-30-talet en bättre väg till Kyrkviken så att man kunde köra med bil och även bussar. Den ersatte då en enkel körväg för häst och vagn. Sedan på 70-talet kom den nya asfalterade vägen till från Örtjärnsvägen från affären och ned till badplatsen. Vägen som byggdes på 20-30 finns det filmer från och ledare för projektet var Doktor Sundell.
När jag var mellan 7 13 år så kunde jag åka badbuss om somrarna och bada i Kyrkviken. Det var Enighet och vänskap som ordnade detta. Det gick till så att var det en fin sommardag så hissades en blåvit vimpel, som visade att i dag går bussen, på Centralschaktets lave . Klockan 09:00 hissades vimpeln och då fick man anmäla sig vi Konsum i Stjälkenstorp. Det gjorde jag och på vägen hem köpte jag en siktkaka vid Sjöbloms konditori som mamma gjorde i ordning som matsäck. Bussen gick från Örntorp där det då var det en ungkarlsbarack. Senare byggdes där Posten och Konsum. Alla barn fick gå in i bussen i den ordning vi hade anmält oss i affären. Bussen gjorde tre turer, en från Björkås, en från Örntorp och en från Byxfickstorget. Det fanns mjölk på bussen från mejeriet som det bjöds på. När bussen kom till Kyrkviken fick vi gå med vår mugg och hämta mjölk och äta våra smörgåsar.
Sedan badade vi och det fanns också simkurser, men dessa deltog jag inte i. När vi sedan åkte hem fick vi gå in i bussen efter upprop från samma listor som vi åkte dit med, då kom alla med hem. Vid dom äldre åren hade jag en badbåt som jag använde, den förvarade jag vid Bernhard Nilssons (en bror till morfar) stuga till vänster om badplatsen.
Vid Kyrkviken har det alltid funnits en kiosk med läsk o godis och senare glass. Den första kiosken ritade min farbror Gustav i början på 20-talet. När jag började på gruvan så fick jag uppdrag av Edvin Ivarsson, som var med i styrelsen för Enighet o Vänskap, att rita en ny kiosk, den tidigare var riven. Det var runt åren 1963-1964. Som ni förstår svarade gruvan för mycket i samhället. Efter några år så brann kiosken och den ersattes av en ny prefabricerad, men den liknar mycket den som jag ritade. Litet väststuge-liknande modell.
På slutet av 1960-talet planerades av Grangärde kommun och gruvan en mycket stor utbyggnad av fritidshus mellan Örtjärn och Kyrkviken, som då både kunde tjäna badplatsen och Fjällberget. Det blev aldrig av. Fritidshusen som fanns vid Kyrkviken stod på hyrda tomter. Den till vänster (öster) fick friköpas på sent 1970 eller 1980-tal. De till höger (väster) skulle rivas och ersättas med en tomt i det nya området. Det blev en stor långbänk och löstes inte förrän på 2000-talet, men efter en förtätning av tomterna gick de att friköpas.
När jag och min fru Iréne började planera att bygga fritidshus fanns det inte el, vatten eller telefon vid Kyrkviken, så vi byggde i Grangärde i stället. Där tillbringar vi nu nöjda mycket tid – men mina minnen finns fortfarande i Kyrkviken.
/Bengt Andersson Grängesberg 2013
